HEY THERE!

Så har det gått en vecka igen, hej och hå!

 

Som vanligt har mycket hänt. Förra helgen i stugan var sjukt härlig, vi chillade, fiskade och jag fick napp! En 2 dm firre! I måndags var det jobb igen och på kvällen skrev jag CV. Egentligen behöver jag inte söka jobb, jag har ju mina två, (och jag har nu fått klart att jag får fortsätta till hösten också!) men det handlade om en heltidstjänst som eventkoordinator... Då måste man ju söka! Ska bli kul att se om utbildningen och jag räcker till för att ta mig till en intervju. Men det är mest därför jag sökte - för kuls skull, för att se om jag har någon chans!

 

Tisdagen fortsätte med ännu mer jobb, hela dagen lång, onsdagen var lite mer chill. Hotellfrukost och sedan jobb mellan 10:00-16:00. Igår var jag ledig och då bestämde sig solen för att dra härifrån och istället blev det åska... Just my luck! Jag hann i alla fall med väldigt mycket i alla fall, egentligen hinner man väl mer om det regnar, då kan man ju inte ligga i solen.. På kvällen hängde jag med Malin, jag ställde upp som modell för att visa de produkter hon säljer och efter det åkte vi till mina kusiner för födelsedagsfirande. Imorse var jag uppe med tuppen och jag har jobbat hela dagen idag igen. Trött och slut som jag är är jag galet nöjd över att det är helg nu, även om jag jobbar imorgon.

 

Där har ni en liten recap av min vecka, som ni ser har den inte varit alltför händelserik. Eller det kanske den varit ändå, jag har inte haft mycket tid då jag gjort ingenting. :-) Nu sippar jag på ett glas vitt, lyssnar på hög musik och väntar på att karln i huset ska komma hem, inte helt fel med andra ord!

 

Åh, just ja! Jag träffade en granne här om dagen. En snäll liten man med glasögon och grått hår som går rätt så sakta, precis som gamlingar brukar. Jag hade precis varit och slängt skräp då jag mötte honom och 20 meter innan vi skulle gå förbi varandra började han fippla med sina glasögon. När en gammal människa verkar ha problem med något vet ni förstås hur man känner sig - man stannar till och väntar lite extra för att se om man kan hjälpa till, kanske frågar till och med. Grannen mumlade något om att han fått något jox på glasögonen och jag vill såklart hjälpa till. Då tar han av sig glasögonen, säger att det som var på glasögonen var något vackert, och drar sedan till med "jaha, det var du!". Gubbrackarn körde alltså iväg en raggningsreplik, sken sedan upp som en sol och fortsatte sakta vidare. Behöver jag säga att jag blev förvånad? Troligtvis inte.