Mar. 3, 2013
Jag vaknade strax efter tre idag - heeelt galet! Jag som alltid brukar vara en piggelin uppe med tuppen är inte alls van vid att sova bort så här mycket av dagen, första ögonkastet på klockan resulterade därför i smått panik. Min lediga dag puts väck! Jag har i alla fall lugnat mig nu - jag behövde verkligen sova. Det var väl spenderade timmar!
Helgen har varit både lång och intensiv på samma gång. I fredags åkte vi till festivalen vid sextiden och var redo med bord och sånt vid halv sju. Vid två stängde allt och vi packade ihop och åkte hem. Hemma tre - stupade i säng strax innan fyra.
Klockan nio på lördag morgon stod jag med dammsugaren i högsta hugg i butiken och trots snöoväder utomhus hade vi rätt mycket kunder! En kul lördag i full fart på jobbet under dagen, smidig stängning och så sedan hem. Efter att ha snabbhandlat nödvändigheter (läs en stor påse godis) och färdigmat till middag så var jag hemma vid fem. Snabbt som blixten bytte jag om och när älsklingen kom hem blev det middag och sedan fort iväg igen! Inte mycket dödtid direkt!
Gårdagens festival höll på till två den med, dock gick det betydligt mycket snabbare att bära ut alla grejer med tanke på att resultatet av dessa två dagar varit över förväntan för vår del! Det känns hur kul som helst att vi fått en sådan bra kickstart, inte bara för älsklingen utan även för mig! Jag känner mig jättestolt över honom, jag har verkligen sett hur duktig han är. Och så lite stolt över mig själv också, jag höll ju ställningarna medan han såg tre-fyra band under varje kväll. Det finns mycket att vara stolt över!
Som en parantes har jag insett att jag verkligen måste sätta mig bättre in i Umeås musikliv och de musiker som kommer härifrån. Vi kan säga så här: saknaden av star struck-känslan och en alltför liten reaktion när personens namn talades om för mig fick mig att inse - jag har pinsamt dålig koll på de stora fiskarna. Inga namn nämnda, allt går ju att googla och tänk om någon skulle hitta det här? Skämmes!
Helgen har varit både lång och intensiv på samma gång. I fredags åkte vi till festivalen vid sextiden och var redo med bord och sånt vid halv sju. Vid två stängde allt och vi packade ihop och åkte hem. Hemma tre - stupade i säng strax innan fyra.
Klockan nio på lördag morgon stod jag med dammsugaren i högsta hugg i butiken och trots snöoväder utomhus hade vi rätt mycket kunder! En kul lördag i full fart på jobbet under dagen, smidig stängning och så sedan hem. Efter att ha snabbhandlat nödvändigheter (läs en stor påse godis) och färdigmat till middag så var jag hemma vid fem. Snabbt som blixten bytte jag om och när älsklingen kom hem blev det middag och sedan fort iväg igen! Inte mycket dödtid direkt!
Gårdagens festival höll på till två den med, dock gick det betydligt mycket snabbare att bära ut alla grejer med tanke på att resultatet av dessa två dagar varit över förväntan för vår del! Det känns hur kul som helst att vi fått en sådan bra kickstart, inte bara för älsklingen utan även för mig! Jag känner mig jättestolt över honom, jag har verkligen sett hur duktig han är. Och så lite stolt över mig själv också, jag höll ju ställningarna medan han såg tre-fyra band under varje kväll. Det finns mycket att vara stolt över!
Som en parantes har jag insett att jag verkligen måste sätta mig bättre in i Umeås musikliv och de musiker som kommer härifrån. Vi kan säga så här: saknaden av star struck-känslan och en alltför liten reaktion när personens namn talades om för mig fick mig att inse - jag har pinsamt dålig koll på de stora fiskarna. Inga namn nämnda, allt går ju att googla och tänk om någon skulle hitta det här? Skämmes!
Två veckor efter operation!
Om ni inte hängt med kan ni läsa ikapp här.
Jag tänkte att det var dags för lite bilduppdatering! Jag slutade förra operationsinlägget med en bild på mina ögon 72h efter operationen. Då var de röda, gula och äckliga - mycket har hänt sedan dess! Först blev det ännu värre, dagen efter var det hemskt gult.
72h efter operation
Efter det vände det och började se bättre och bättre ut. Här nere följer en bild efter en vecka och så nu, två veckor efter operation.
En vecka efter operation
Två veckor efter operation
Fint va?
Det har läkt så bra att jag nu knappt känner av något längre. Det skaver och kliar till och från, men inte alls som i början. Ögonen rinner fortfarande litegrann, annars är det lugnt. Stygnen håller på att försvinna, jag kan bara se att jag har två kvar i ena ögat..! Det hör till att det fanns tre igår, det verkar alltså kunna gå ganska fort!
Jag tänkte att det var dags för lite bilduppdatering! Jag slutade förra operationsinlägget med en bild på mina ögon 72h efter operationen. Då var de röda, gula och äckliga - mycket har hänt sedan dess! Först blev det ännu värre, dagen efter var det hemskt gult.
Efter det vände det och började se bättre och bättre ut. Här nere följer en bild efter en vecka och så nu, två veckor efter operation.
Fint va?
Det har läkt så bra att jag nu knappt känner av något längre. Det skaver och kliar till och från, men inte alls som i början. Ögonen rinner fortfarande litegrann, annars är det lugnt. Stygnen håller på att försvinna, jag kan bara se att jag har två kvar i ena ögat..! Det hör till att det fanns tre igår, det verkar alltså kunna gå ganska fort!
Feb. 19, 2013
Jag sitter i gaten på flygplatsen. Två timmar kvar till avgång. Och jag har varit här i två timmar redan. Här kan man snacka väl spenderad tid!
Hur som helst har jag haft en väldigt intressant dag - jag har likt en svamp dragit åt mig galet mycket kunskap och är taggad på att svepa igenom butiken som en virvelvind imorgon. Klockan 07:00. Är man taggad på en sådan tidig morgon kan man inte annat än ha haft en bra dag!
Jag har i alla fall lärt mig riktlinjer, tips och trix. På det har jag fått så mycket inspiration att hälften hade räckt! Enkelt sagt: Denna pippi har fått ett helt gäng nya fjädrar!
Mina ögon då? Det känns helt ärligt som att de torkat ihop för att snart trilla ut ur huvudet på mig. De värker, de kliar och de jävlas. De var nog inte riktigt redo för dagens äventyr.. En ipren rikare och en huvudvärk fattigare känns det trots allt helt okej. Jag är ju snart hemma. Snart!
Operationen!
Sådär ja, kanske dags att prata lite om operationen jag gjort?
Som jag sagt tidigare har jag haft en dold skelning, jag vet inte hur länge, det är inte otroligt att jag haft den hela mitt liv. Med en dold skelning menas att mina ögon jobbat livet ur sig för att hålla mina ögon "normala" - alltså rakt framåt. Vid några tillfällen, typ när jag varit trött eller onykter, har mina ögon inte orkat med vilket för mig betytt att jag sett dubbelt. Mina ögon har alltså stått i kors. Galet jobbigt. Det har hänt under föreläsningar, filmkvällar, fester och ibland till och från hela dagar när jag sovit dåligt natten innan.
Jag har egentligen inte påverkats enormt av detta, jag har snarare anpassat mig utan att fundera. Ser jag dubbelt under en föreläsning eller medan jag kollar på film? Upp med handen för ena och problemet har varit ur världen. På den nivån alltså. Sedan förra hösten har jag ock stört mig mer och mer på det och tillslut bestämde jag mig för att ta tag i det.
Efter ett antal besök hos ögonmottagningen där ett antal mätningar gjorts kunde det fastställas att det utan tvekan skulle bli operation och att mina ögon verkligen är krigare - skelningen var inte så jätteliten direkt. Jag fick snarare höra att det var enormt konstigt att jag inte sökt hjälp tidigare.
Så nu är jag alltså där. Operationen är gjord och nu fokuserar jag på att läka. Än är det inte möjligt att säga hur stor skillnad operationen gjort, det kommer gå en månad innan jag ska på återbesök, men det känns bra.
Lilla historien är nu avklarad - jag antar att ni nu är nyfikna på bilder? Här kommer dem!
Innan operation
8h efter operation
24h efter operation
48h efter operation
72h efter operation
Såhär tre dygn efter att jag legat på operationsbordet vill jag ändå påstå att denna operation plus läkandet hittills varit mindre smärtsamt än vad jag förväntat mig. I det stora hela har det känts som en träningsvärk. Det är som att musklerna som flyttats varit med om världens träningspass, och som ni vet tar det emot lite att röra sig med träningsvärk, men man gör det i alla fall. Det var också det doktorn sa till mig - musklerna ska röras och ögonen ska användas som vanligt, då läker det som fortast. Att det kliar och svider, som att vara riktigt trött med grus i ögonen, ser jag som att det läker. Det är det jag låter snurra om och om igen när jag känner för att gnugga och klia. I och för sig ska jag även erkänna att det känns lite äckligt fortfarande, hela grejen. Viljan att klia och gnugga och ta på ögonen blir alltså inte så stark, istället blir jag lite lätt illamående när jag tänker på det. De hjälper.
När man tittar på min bild från i dag kan man verkligen se att läkning pågår. Ser ni den fina, gula färgen? Själv tycker jag att ögonen ser äckligare ut nu än vad de gjorde precis efteråt och efter 48h, när det egentligen kan anses som värst. På eftermiddagen efter operationen var jag inte så svullen och det röda i ögonen hade skarpa kanter mot det vita. På 24hsbilden kan man dock se att det är mer svullet. 48h efter är det som mest svullet samtidigt som kanterna mellan rött och vitt är grumliga. Fast jag måste bara säga, trots att jag 48h efter är som mest svullen - visst är det inte så illa? Det kändes däremot som mest. Mina stygn skavde mot ögonlocken, till exempel (Ja, jag har stygn i ögonen, uuugh, och man kan se dem..!).
72h efter kan man se att svullnaden är på väg ner, det är inte långt ifrån utgångsläget innan operation. Jag läste på lite om blåmärken och hittade detta, som förresten verkar vara en riktigt dålig direktöversättning:
"Som ett blåmärke läker, det ändrar färg tills den försvinner. Blåmärken förändring vanligtvis färg i en utveckling från en rödaktig rodna till en gradvis mörkare blå eller lila, följt av grönt och slutligen gul-brun."
"Om du har ett blåmärke som är en gulaktig färg eller en gul-grön, är det ett gammalt blåmärke - förmodligen flera dagar gammal."
Den gula färgen är alltså det sista stadiet av ett blåmärke, vilket min läkare likställt operationens resultat med. Som ett blåmärke i ögonen. Detta borde med andra ord betyda att det bara kommer att se bättre och bättre ut nu - kanske redan imorgon eller i övermorgon. Woohoo!
Som jag sagt tidigare har jag haft en dold skelning, jag vet inte hur länge, det är inte otroligt att jag haft den hela mitt liv. Med en dold skelning menas att mina ögon jobbat livet ur sig för att hålla mina ögon "normala" - alltså rakt framåt. Vid några tillfällen, typ när jag varit trött eller onykter, har mina ögon inte orkat med vilket för mig betytt att jag sett dubbelt. Mina ögon har alltså stått i kors. Galet jobbigt. Det har hänt under föreläsningar, filmkvällar, fester och ibland till och från hela dagar när jag sovit dåligt natten innan.
Jag har egentligen inte påverkats enormt av detta, jag har snarare anpassat mig utan att fundera. Ser jag dubbelt under en föreläsning eller medan jag kollar på film? Upp med handen för ena och problemet har varit ur världen. På den nivån alltså. Sedan förra hösten har jag ock stört mig mer och mer på det och tillslut bestämde jag mig för att ta tag i det.
Efter ett antal besök hos ögonmottagningen där ett antal mätningar gjorts kunde det fastställas att det utan tvekan skulle bli operation och att mina ögon verkligen är krigare - skelningen var inte så jätteliten direkt. Jag fick snarare höra att det var enormt konstigt att jag inte sökt hjälp tidigare.
Så nu är jag alltså där. Operationen är gjord och nu fokuserar jag på att läka. Än är det inte möjligt att säga hur stor skillnad operationen gjort, det kommer gå en månad innan jag ska på återbesök, men det känns bra.
Lilla historien är nu avklarad - jag antar att ni nu är nyfikna på bilder? Här kommer dem!
Såhär tre dygn efter att jag legat på operationsbordet vill jag ändå påstå att denna operation plus läkandet hittills varit mindre smärtsamt än vad jag förväntat mig. I det stora hela har det känts som en träningsvärk. Det är som att musklerna som flyttats varit med om världens träningspass, och som ni vet tar det emot lite att röra sig med träningsvärk, men man gör det i alla fall. Det var också det doktorn sa till mig - musklerna ska röras och ögonen ska användas som vanligt, då läker det som fortast. Att det kliar och svider, som att vara riktigt trött med grus i ögonen, ser jag som att det läker. Det är det jag låter snurra om och om igen när jag känner för att gnugga och klia. I och för sig ska jag även erkänna att det känns lite äckligt fortfarande, hela grejen. Viljan att klia och gnugga och ta på ögonen blir alltså inte så stark, istället blir jag lite lätt illamående när jag tänker på det. De hjälper.
När man tittar på min bild från i dag kan man verkligen se att läkning pågår. Ser ni den fina, gula färgen? Själv tycker jag att ögonen ser äckligare ut nu än vad de gjorde precis efteråt och efter 48h, när det egentligen kan anses som värst. På eftermiddagen efter operationen var jag inte så svullen och det röda i ögonen hade skarpa kanter mot det vita. På 24hsbilden kan man dock se att det är mer svullet. 48h efter är det som mest svullet samtidigt som kanterna mellan rött och vitt är grumliga. Fast jag måste bara säga, trots att jag 48h efter är som mest svullen - visst är det inte så illa? Det kändes däremot som mest. Mina stygn skavde mot ögonlocken, till exempel (Ja, jag har stygn i ögonen, uuugh, och man kan se dem..!).
72h efter kan man se att svullnaden är på väg ner, det är inte långt ifrån utgångsläget innan operation. Jag läste på lite om blåmärken och hittade detta, som förresten verkar vara en riktigt dålig direktöversättning:
"Som ett blåmärke läker, det ändrar färg tills den försvinner. Blåmärken förändring vanligtvis färg i en utveckling från en rödaktig rodna till en gradvis mörkare blå eller lila, följt av grönt och slutligen gul-brun."
"Om du har ett blåmärke som är en gulaktig färg eller en gul-grön, är det ett gammalt blåmärke - förmodligen flera dagar gammal."
Den gula färgen är alltså det sista stadiet av ett blåmärke, vilket min läkare likställt operationens resultat med. Som ett blåmärke i ögonen. Detta borde med andra ord betyda att det bara kommer att se bättre och bättre ut nu - kanske redan imorgon eller i övermorgon. Woohoo!
2013-02-01
Swooosch sa det, så var ännu en vecka över och så mycket har hänt! Till exempel en helt fantastisk resa till Stockholm med bästa systern för att se Conor. Underbara, fina Conor Oberst. Det var så mycket bättre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Helt galet. Jag kan fortfarande inte förstå att det är sant! Att jag var där.
Vår lunch, även om den såklart hamnade upp och ner antar jag att ni ser hur god den var! Macka, sallad och en varsin chailatte på det. Mmm...
Vi bodde på en båt. Det var verkligen en upplevelse - som vi skrattade när vi upptäckte det, försökte klättra in och varje gång det faktiskt slog oss igen. Vi bodde på en båt! I slutändan måste jag ändå säga att det var riktigt bra, trots att jag egentligen ogillar både båtar och vatten. Men det var tur att det var is, då gungade ju båten inte i alla fall. Nackdelen med isen var dock att det blev kaaallt, fast vi överlevde ju!
Middag på en riktigt fin restaurang!
I måndags var verkligheten tillbaka, jag jobbade och förutom att ta bort mina gelénaglar hände inte mycket annat. Tisdag bestod av jobb och onsdag var min lediga dag - jag tränade, pluggade och bakade en brownie gjord på banan, kakao och ett gäng andra grejer. Inget socker! Den var alltså både god och nyttig, ka-ching!
Torsdag jobb, idag likaså. Jobbiga jobbdagar, men de tar ju slut de också! Slutade fyra idag och hängde sedan på gymmet nog länge för att hinna med både styrka och intervaller på crosstrainern. Ikväll är det soffläge och jag satsar på att käka upp de kalorier jag gjort mig av med, de går inte allt för dåligt!
Som ni märker har det varit en rätt vanlig vecka, inte den mest intressanta att återberätta. En lite större nyhet har jag ändå - jag har fått min kallelse till operationen på mina ögon. Fjortonde februari. Det finns ingen tvekan om att jag inte kommer att vara den snyggaste tjejen på alla hjärtans dag.. Tur att karln min älskar mig ändå!
2013-01-16
Då jag direkt efter Londonresan kastats in i inventering på jobbet, med mer ansvar än tidigare inventeringar, känner jag mig trött i skallen. Energin som finns kvar efter jobbet lägger jag på min käraste och de två odjuren. Efter det finns inte mycket kvar!
Eftersom att vi ikväll spenderat tre timmar i biomörkret (Jag gillade faktiskt Hobbit, även om jag normalt sett inte gillar genren) sparar jag på mina ord och lägger istället upp ett gäng bilder från helgen. Jag börjar trots allt jobbet klockan sju imorgon.
Eftersom att vi ikväll spenderat tre timmar i biomörkret (Jag gillade faktiskt Hobbit, även om jag normalt sett inte gillar genren) sparar jag på mina ord och lägger istället upp ett gäng bilder från helgen. Jag börjar trots allt jobbet klockan sju imorgon.
2013-01-10
Prag!
I brist på annat idag så kör vi lite bilder från Prag. Nästan en månad sent, men (som jag säger typ jämt) bättre sent än aldrig!
Först lite bilder på hotellet och rummet!
Och sedan en liten överblick över Prag! Galet vackert!
Sist men inte minst, lite glutenfri lyx. Synd bara att brödet (som vanligt) var rätt torrt! Fint var det i alla fall!
Utställning nummer 2
Direkt efter jag landat på lördag eftermiddag åkte jag och mina favoritpojkar upp till Skellefteå för att bo i campingstuga och sedan på söndagen ställa ut Ville på kattutställning. Regnet öste ner men lika glada var vi för det!
Utställningen gick bra och Ville blev Ex 1:a precis som förra gången. BIV:en tog mamma hem (Svårt att vara snyggaren än sin mamma ibland) och nomineringen vann brorsan denna gång - även om de var väldigt, väldigt jämna. Klockan 15:00 var utställningen slut och vi tog med oss en dödstrött katt som sjöng hela vägen hem i baksätet. Ingen vila och ingen ro för lillen! Eller jo, det var inte riktigt sant. Han fick sig en dryg timme mellan det att vi var tillbaka i stan tills att vi hämtat hem Virus. Då fick han ha hela lägenheten för sig själv, en lyx som han var glatt ovetandes om då. Snacka om att killen blev paff när en prickig liten korv kom pipandes in i lägenheten lite senare. I början var det rörigt och det frästes och morrades om vartannat men nu är det lugnt. De har nog kommit på att det inte är så tokigt att ha den andre i alla fall :-) MEN - både Ville och Virus är, trots sällskapet av varandra, riktiga myskatter... Tuuur!!
Varberg 29 maj - 2 juni
Här nedanför kan ni se en nöjd och glad tjej, det är ganska exakt på pricken såhär glad man ser ut när man tagit examen! Nu vet ni det! :-)
Finns mycket att skriva om min lilla tur ner till Varberg, trots att den var väldigt kort! Att skriva allt skulle bli alldeles på tok för mycket så jag satsar på en kort sammanfattning.
Presentationen av vårt arbete gick riktigt bra, man kunde inte tro att vi varit uppe till tre natten innan för att skriva ihop den, öva och sedan bara sovit tre timmar, men så var det! Vilken känsla när det var över..! ÄNTLIGEN FÄRDIG! Det var som att sätta sista spiken i den toksnygga kistan och vara så galet jävla nöjd, rent ut sagt. På kvällen hade vi middag med klassen som sedan blev fest med alla som ville vara med. Miiiiiket rewligt!
Torsdagen blev en chillardag utan dess like med hawaiipizza (som jag slaktade bea till, tveksamt om så mycket bea egentligen är gott) och film. På kvällen samlades vi hela tjejgänget för att käka middag ute och säga hej då till varandra, känns rätt konstigt att inte veta när man ses igen..
F-et i fredag stog för Frida och på kvällen blev det grillning i Appis innan jag och Erika traskade hem till henne för att packa och sova tidigt. På lördagsmorgonen drog jag från Varberg i solen och var framme i ett regnigt Umeå på eftermiddagen. Inte jättekul kanske, men man kan ju inte alltid ha fint väder! Under min resa norrut hann jag bli riktigt star struck (eller något i den stilen) då Aschberg var på samma flyg, Pernilla Wahlgren trippade förbi på flygplatsen och Isaksson (fotbollslandslags-Isaksson) damp ner i stolen bredvid på i planet. Isaksson var inte heller ensam, Källström och Svensson plus en drös till av fotbollskillarna var också med! Men nej, jag frågade varken efter autografer eller tog bilder! :-P
